Vi var med pojkarna in till stan stannade för att köpa Churros videuropeiska mattorget ett sött mellanmål före lunch. Vi satte oss ner på en bänk vid torget men räckte inte länge fören vi fick ta regnskydd denna sommar kommer vi att komma ihåg för det har regnat en hel del. När vi satt och väntade ut regnet kom det en äldre man som också sökte skydd från regnet vi började tala och han berättade att han var 92 år gammal och krigsveteran han berättade också den hårresande historien om hans tid i kriget och hur ryssarna anföll hur han blev skadad sedan återvände för att försvara sitt land. Sedan skulle han på lunch så vi steg upp och tackade för sällskapet regnet hade slutat och solen tittade fram. Vi fortsatte till Junaparcken för dit ville barnen vi for ut på en tågtur när och kom till station när äldre barnet ville och rutscha men rutschbanan var ju våt så jag kunde inte släppa dit honom och bli våt och kall så han blev lessen men vi gick till en annan plats i lekparken. Ett ögonblick senare kom en kvinna och började torka rutschbanan med en trasa för hon hade sett vad som hänt när hon gått förbi hon sa åt oss att hon vet hur det är före hon for och mina barnen slapp och rutscha vi var ensamma i parken just då. kanske det finns en balans vissa människor som kan fylla stora och små sprickor i vardagen för andra.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti