sunnuntai 23. elokuuta 2015

Stunderna man mins.

Vissa stunder är bara sådana att man bara kan sucka och le. En lunch några härliga diskussioner sedan en liten ide och efter lunch bakar vi kakor med modellera det behövs inte mycket. kakan fördes sedan in på bordet och här står den nu bredvid mig med en hel massa ljus av träflisor. Men att modellera ute det går snart inte för på morgonen var det dimma och nu säger barnen att de skall komma snö nej inte ännu säger jag men jo snö, så få se men nog går det ju mot höst och vinter men sakta i backen efter dimman kom ju solen i dag.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti